Labrador retriever är en medelstor till stor apporterande hund: hanar mäter 56 till 57 cm i mankhöjd och väger 29 till 36 kg, tikar 54 till 56 cm och 25 till 32 kg. Livslängden ligger på 10 till 13 år. Det är den hund som fler svenskar än någon annan ras väljer att dela hem med, och det är ingen slump. Den har en ovanlig kombination av egenskaper: den vill samarbeta, den tål att man gör fel, och den tycker ärligt talat att det mesta är roligt. Samtidigt är det just den viljan att jobba som gör att en understimulerad labrador blir en olycklig labrador.
Var rasen kommer ifrån
Ursprunget ligger inte i Labrador utan på Newfoundland, där fiskarna på 1800-talet använde en mindre vattenhund, S:t Johns-hunden, för att dra in nät och hämta fisk som slunkit undan. Brittiska adelsmän tog med sig hundar hem över Atlanten och avlade vidare på dem som apporterande jakthundar. Kennelklubben i Storbritannien erkände rasen 1903.
Det arvet sitter kvar i kroppen. Uttern-svansen som fungerar som roder, den vattenavvisande pälsen, simhuden mellan tårna och det mjuka bettet som bär en fågel utan att skada den är alla arbetsegenskaper, inte utställningsdetaljer.
Temperament i vardagen
En frisk, välsocialiserad labrador är öppen mot främlingar, tålmodig med barn och obekymrad om andra hundar. Den är sällan en vakthund. Skäller den är det oftast av glädje över besök, inte för att avvisa någon.
Den viktigaste egenskapen för dig som ägare är dock matgladheten. Labradoren är den ras där störst andel individer bär på en genvariant i POMC-genen som stör mättnadssignalen. Praktiskt betyder det att hunden aldrig säger nej, att den stjäl mat från bänken om den kan, och att du måste väga foder i stället för att ösa. Läs mer om labradorens foder och fodermängd.
Motion och aktivering
Riktmärket är en och en halv till två timmar per dag för en vuxen hund. Men promenadtid är inte hela svaret. En labrador som går fyra timmar i koppel men aldrig får använda näsan eller huvudet är fortfarande rastlös på kvällen.
Det som faktiskt tröttar rasen är apportering, spårning, nosework och simning. Ett kvartslångt sökpass i skogen gör mer än en timme runt kvarteret. Så lägger du upp motionsveckan.
Under uppväxten gäller det omvända: valpen ska inte springa långt eller hoppa i trappor. Lederna är inte färdiga förrän runt ett års ålder, och HD-risken påverkas av hur hunden belastas de första månaderna.
Päls och skötsel
Pälsvården är enkel men konstant. Dubbelpälsen fäller året om och byter helt två gånger per år, oftast vår och höst. En underullskam eller gummiskrapa ett par gånger i veckan, och dagligen under fällningen, håller undan det värsta.
Bada sällan. Pälsen har ett naturligt fettlager som gör den vattenavvisande, och för mycket schampo förstör det. Öronen är däremot ett stående kontrollmoment, särskilt om hunden simmar mycket. Rutinerna för päls, öron och klor.
Hälsa och vad du kräver av uppfödaren
Innan du betalar handpenning ska du ha sett höft- och armbågsröntgen på båda föräldrarna, resultat från ögonlysning som inte är äldre än ett år, samt DNA-svar för PRA och EIC. En seriös uppfödare visar dessa utan att du ber om det, och är öppen med vad som finns i linjerna.
Rasens stora vardagsproblem är ändå inte en genetisk sjukdom utan vikten. Övervikt förvärrar varje ledproblem hunden har, förkortar livet och är helt och hållet ditt ansvar. Vanliga hälsoproblem hos labrador, symptom för symptom.
Vad den kostar
En labradorvalp från en uppfödare ansluten till SKK kostar normalt mellan 20 000 och 30 000 kronor. Priset varierar med linje, meriter och efterfrågan. Räkna därutöver med försäkring, foder, utrustning och veterinärbesök: den löpande kostnaden för en hund av den här storleken landar ofta runt 1 500 till 2 500 kronor i månaden.
Var vaksam på annonser långt under prisintervallet. Valpar utan hälsotestade föräldrar, utan registrering och utan besiktning blir nästan alltid dyrare i längden.
