Flatcoated retriever är retrieverfamiljens mest optimistiska medlem. Den möter världen med samma entusiasm oavsett om det är en främling på gatan, en trasa på golvet eller en apport i sjön, och den behåller det humöret långt in i vuxen ålder. Det är också en ras där glädjen över hunden nästan alltid följs av oro för hälsan, eftersom flatcoated retriever bär på en av de högsta cancerriskerna av alla hundraser.
En retriever som glömdes bort
Rasen utvecklades i Storbritannien under 1800-talet ur en blandning av retrieverraser, spaniel och möjligen collie, avlad för att apportera både fågel på land och i vatten åt jägare. Under en period i början av 1900-talet var flatcoated retriever mer populär än både labrador och golden retriever, men tappade mark när de andra retrieverraserna blev mer specialiserade och lättillgängliga. Rasen finns fortfarande kvar som en mindre men stabil population, mest hos den som söker just den lekfulla personligheten.
Temperament i vardagen
Det första man märker hos en flatcoated retriever är hur genuint glad den verkar vara över det mesta. Den hälsar på besökare som gamla vänner, viftar med hela kroppen och har ett socialt sinnelag som gör den nästan omöjlig att använda som vakthund. Mot barn är den tålmodig och lekfull, och många ägare beskriver rasen som en hund som aldrig riktigt blir vuxen i sinnet, därav öknamnet “the Peter Pan of the dog world”.
Den lekfulla sidan kräver dock struktur. En flatcoated retriever som inte får tydliga ramar kan bli överentusiastisk, hoppig och svår att få lugn i sociala situationer. Grundläggande lydnadsträning fungerar väl eftersom rasen är samarbetsvillig och belöningsmotiverad, men träningen bör hållas rolig och varierad snarare än sträng.
Motion och aktivering
Rasen behöver en och en halv till två timmar aktivitet om dagen, och den trivs bäst med aktiviteter som involverar apportering och vatten. Simning, apportträning och längre skogspromenader passar rasens naturliga läggning bättre än stillasittande sällskapstid. Apportering och de grundläggande stegen är relevant även här, eftersom en säker inkallning är extra viktig hos en hund som gärna springer glatt iväg mot vad som helst intressant.
Päls och skötsel
Den medellånga, glänsande pälsen behöver borstas ett par gånger i veckan för att undvika tovor, särskilt bakom öronen, i svansen och på benens fransar. Fällningen är måttlig till riklig, med tydligare perioder vår och höst. Verktyg och teknik för pälsvård ger en bra grund, även om flatcoated retrieverns längre päls kräver en aning mer tid per tillfälle än labradorens korta.
Hälsa och vad du kräver av uppfödaren
Det här är rasens svåraste område att vara ärlig om. Flatcoated retriever har en av de högsta cancerfrekvenserna som är dokumenterad bland hundraser, och tumörsjukdomar är den vanligaste dödsorsaken. Den förhöjda risken är inte fullt förklarad genetiskt, vilket gör det svårare för uppfödare att avla bort problemet jämfört med enskilda, testbara sjukdomar. Fråga uppfödaren om hälsoläget i linjerna, hur gamla tidigare avkommor blivit och vad de dött av, och räkna med regelbundna hälsokontroller hos veterinär genom hela hundens liv för att upptäcka eventuella tumörer så tidigt som möjligt. Höft- och armbågsröntgen samt ögonlysning av föräldradjuren är också rimliga minimikrav. Vanliga hälsoproblem att hålla koll på ger en bra utgångspunkt för vilka symptom som ska tas på allvar.
Vad den kostar
En flatcoated retriever-valp från en uppfödare ansluten till SKK kostar normalt mellan 18 000 och 26 000 kronor. Med tanke på den förhöjda cancerrisken är det extra viktigt att teckna en försäkring med bra tumörtäckning redan från start, snarare än att chansa på att hunden går fri från rasens vanligaste hälsoproblem.
