Pälsvård labrador: skötsel och fällning

Labrador retrievers har en dubbel päls som är vattenavvisande och kräver regelbunden skötsel för att hålla den i toppskick. Pälsen är mer komplex än den ser ut att vara, och den som förstår hur den är uppbyggd slipper både onödigt pälsfall i hemmet och besök hos veterinären för hudproblem som hade kunnat förebyggas. Nedan går vi igenom vad pälsen består av, hur borstning, bad, klo- och öronvård bör skötas, och hur vården bör anpassas efter årstid.

Pälsens uppbyggnad

Labradorens päls består av två lager. Det yttre pälslagret är tätt, rakt och grovt, och har en vattenavvisande förmåga som gör att hunden kan simma utan att bli genomblöt. Under det ligger underullen: ett mjukt, tätt lager som isolerar mot både kyla och värme.

Naturliga skyddsoljor i pälsen bidrar till den vattenavvisande effekten och håller huden smidig. Det är samma oljor som gör att för frekvent badning kan bli kontraproduktivt, eftersom de sköljs bort och pälsen kan bli matt och torr. Visningshundar tenderar att ha en något tätare päls än hundar av arbetslinje, vilket i viss mån påverkar hur mycket skötsel som krävs.

Konstruktionen med två pälslager är samma princip som gör att labradoren klarar kallt vatten utan att bli nedkyld: underullen håller kvar en isolerande luftficka nära huden, medan det yttre lagret stöter bort det mesta av vattnet innan det når fram. Det är också därför pälsen kan kännas torr på ytan strax efter ett dopp, trots att hunden faktiskt varit rejält blöt. Samma konstruktion gör dock att fukt som väl tar sig igenom båda lagren stannar kvar länge, vilket är en av anledningarna till att ordentlig torkning efter bad och simning är viktigare för labradorer än för raser med enkel päls.

Fällningsperioder

Var beredd på kraftig fällning under vår och höst, när hunden byter mellan vinter- och sommarpäls. Under dessa perioder kan labradoren fälla stora mängder päls, så öka borstningen till dagligen för att hantera det. Hormonella förändringar spelar också in i fällningsmönstret: tikar fäller ofta mer i samband med löp, och kastrerade hundar kan ha en jämnare fällning över året jämfört med hundar som inte är kastrerade.

Fällningen styrs till stor del av dagsljusets längd, och triggas när ljuset förändras kraftigt kring vår- och höstdagjämning. En hund som lever mycket inomhus under konstant belysning kan därför fälla lite mer jämnt över året, medan en hund som är ute mycket följer säsongerna tydligare. Om den döda underullen inte kammas ut regelbundet under fällningsperioderna riskerar den att filta ihop sig närmast huden, vilket både försämrar pälsens isolerande förmåga och ökar risken för hudirritation under de täta topparna.

Regelbunden borstning

Borsta din labrador minst 2-3 gånger i veckan för att avlägsna lösa hår och förhindra tovor. Under fällningsperioder på våren och hösten kan daglig borstning behövas.

Rätt verktyg: en underullskam eller en furminator är effektiv för att avlägsna död underull. En borste med gummipiggar fungerar bra för daglig borstning och tas ofta emot väl av hunden. En fuktad gummihandske som stryks över pälsen är ett enkelt och billigt komplement som får upp förvånansvärt mycket löst hår. En vanlig borste med naturborst är också bra för att fördela hudens naturliga oljor i pälsen.

Teknik: börja bakifrån, med ben och svans, och arbeta dig framåt mot rygg och sidor. Spara huvud och hals till sist, så hinner hunden vänja sig vid borstningen innan de känsligare områdena är på tur. Borsta först i pälsens växtriktning, gör sedan försiktiga drag mot växtriktningen för att lossa underullen. Använd inte för mycket kraft i den riktningen, det kan irritera huden. Korta sessioner som byggs ut gradvis fungerar bäst för hundar som är ovana vid borstning.

Tecken på att extra borstning behövs är att hår lossnar i tussar vid minsta klapp, eller att hunden kliar sig mer än vanligt.

Skötsel av verktygen: en borste eller kam som är full av gammalt hår och smuts blir betydligt mindre effektiv och kan i längden irritera huden. Rengör verktygen efter varje session genom att dra bort hårtussarna för hand, och tvätta dem med jämna mellanrum i milt vatten. En borstningsstund är samtidigt ett bra tillfälle att göra en snabb kontroll av huden: leta efter fästingar, knölar, sår eller ovanligt röda partier medan du ändå går igenom pälsen.

Bad

Labradorer behöver inte badas ofta, vanligtvis räcker det med 3-4 gånger per år om inte hunden blivit särskilt smutsig. Den vattenavvisande pälsen och de naturliga oljorna gör att smuts sköljer av lättare än på de flesta andra raser, men efter en lerig sjö eller en rullning i något illaluktande behövs så klart ett bad även om det inte var inplanerat. Använd alltid hundschampo eftersom människoschampo kan störa hudens pH-balans.

Förberedelse: borsta alltid hunden innan bad, blöt päls med tovor blir bara värre av vatten. En halkskyddsmatta i badkaret och allt tillbehör inom räckhåll innan hunden är blöt gör processen smidigare för båda parter.

Genomförande, steg för steg:

1. Vattnet ska vara ljummet, inte varmt.
2. Blöt benen först och arbeta dig uppåt.
3. Spara huvudet till sist.
4. Använd hundschampo, gärna utspätt, och applicera det sparsamt.
5. Massera in schampot ordentligt, glöm inte magen och insidan av benen.

Sköljning och torkning: skölj minst dubbelt så länge som känns nödvändigt, schamporester är en vanlig orsak till hudproblem efter bad. Absorberande hundhanddukar torkar betydligt effektivare än vanliga badrumshanddukar. Kontrollera öronen efter varje bad, kvarbliven fukt där kan orsaka infektioner.

Torka hunden noga innan den får gå in i kallt väder eller dra sig ihop i en varm säng. Handdukstorka först ordentligt och låt pälsen sedan lufttorka, eller använd en hårtork avsedd för hundar på ett svalt läge, aldrig full värme mot huden. Eftersom underullen håller kvar fukt längre än det yttre pälslagret är det lätt att tro att hunden är torr på ytan trots att det fortfarande är blött närmast huden, vilket gör att en lätt genomborstning under torkningen både påskyndar processen och minskar risken för att kvarbliven fukt orsakar hudirritation.

Ljummet vatten och en lugn, stegvis process gör badet till en mindre stressig upplevelse för hunden.

Öronvård

Labradorer är benägna att få öroninfektioner, särskilt om de simmar mycket. Kontrollera och rengör öronen regelbundet med en speciell öronrengöringslösning för hundar, och håll extra koll efter bad och simning eftersom fukt som stannar kvar i örat ökar infektionsrisken.

Friska öron ska vara ljust rosa på insidan och i stort sett luktfria. Tecken på infektion är en stark eller sur lukt, rodnad, mörkt vax, eller att hunden skakar på huvudet och kliar eller gnider örat mer än vanligt. Upptäcks något av detta bör en veterinär kontaktas snarare än att bara öka rengöringen, eftersom en pågående infektion behöver rätt behandling för att inte återkomma.

Kloklippning

Håll ett öga på din labradors klor och klipp dem vid behov. Om du hör klorna klicka mot golvet när hunden går, är det dags för klippning. Långa klor påverkar inte bara gången, de kan över tid bidra till belastningsskador i lederna eftersom hunden ofrivilligt ändrar hur den sätter ner tassarna.

Verktyg och teknik: en klotång av guillotintyp ger ofta ett renare snitt än saxtyp, särskilt på tjockare klor. Det rosa området inne i klon, den så kallade livskvicken, får aldrig klippas, det blöder och gör ont. På mörka klor kan en ficklampa hjälpa till att se var kvicken slutar. Klipp lite i taget, hellre flera korta sessioner än en lång stressig omgång, och ha gärna blodstoppande pulver till hands ifall det ändå blir en olycka. Ett alternativ eller komplement till klotång är en roterande nagelfil för hund, som slipar ner klon gradvis och gör det lättare att undvika kvicken, även om den för många hundar upplevs som ovan i början på grund av ljudet och vibrationerna.

Hundar som är obekväma med kloklippning brukar må bäst av att vänjas in stegvis: börja med att bara ta i tassarna och belöna, sedan låta klotången vidröra klon utan att klippa, och först därefter klippa en enda klo per övningstillfälle. Byggs vanan upp på det sättet redan från valpålder blir kloklippning sällan ett problem senare i livet.

Ett par klipp i taget, med pauser, gör momentet uthärdligt för en hund som ogillar det.

Tandvård

Borsta tänderna på din labrador regelbundet med hundtandkräm för att förebygga tandsten och dålig andedräkt. Använd aldrig tandkräm avsedd för människor, den innehåller ofta ämnen som inte är lämpliga för hundar att svälja. Tandborstning vänjer man lättast in som en kort, lugn rutin, gärna i samband med annan pälsvård, så att den blir en naturlig del av veckans skötsel snarare än en engångsinsats.

Hudproblem: förebygg istället för att behandla

Hotspots, det vill säga röda, våta eksemfläckar, kan uppstå på bara några timmar. Tidiga tecken är intensivt slickande eller gnidande mot en och samma punkt på kroppen. Allergier visar sig ofta som kliande, röd hud mellan tårna eller runt nosen, ibland kopplat till specifika gräsarter eller andra allergener i miljön.

Kosten spelar en roll för hudens hälsa. Omega-3- och omega-6-fettsyror bidrar till att hålla huden frisk inifrån, vilket är särskilt relevant under vintern när inomhusluften är torr. Regelbundna veckokontroller av hud och päls, en balanserad kost med essentiella fettsyror, att hålla pälsen ren och torr efter simning samt att kontrollera för parasiter under sommarhalvåret är de viktigaste förebyggande åtgärderna.

En hotspot behöver oftast snabb hjälp för att inte förvärras. Hunden bör hindras från att fortsätta slicka eller bita på området, exempelvis med en tratt eller skyddskrage under tiden det läker, och partiet kan behöva klippas fritt från päls så att huden får torka och luft komma åt. Förbättras inte fläcken inom något dygn, eller om den sprider sig, är det klokt att kontakta veterinär snarare än att vänta och se. Allergier som återkommer säsongsvis, till exempel varje vår eller sommar, är också värda att lyfta med veterinären, eftersom orsaken i vissa fall går att spåra och lindra med riktad behandling. Mer om vanliga hälsoproblem finns i vår guide om labrador hälsa och vanliga sjukdomar.

Säsongsanpassad pälsvård

Vinter: torr inomhusluft kan göra huden fjällig, en luftfuktare i de rum där hunden vistas mycket kan hjälpa. Salt från vintervägar irriterar tassarna, så skölj dem efter promenader när vägarna är saltade. Kortare promenader i kyla innebär också mindre nedsmutsning av pälsen, men de tätare fällningsperioderna på vår och höst kompenserar och kräver ändå tät borstning.

Vår och höst: dessa är de mest intensiva pälsvårdsperioderna på året, se avsnittet om fällningsperioder ovan för hur skötseln bör anpassas när hunden byter päls.

Sommar: UV-strålning kan påverka hundar med ljus nos eller tunn päls på magen, och det är värt att undvika de hetaste timmarna mitt på dagen vid längre utevistelse. Efter simning bör pälsen sköljas med färskvatten för att få bort klor, salt och smuts som annars kan irritera huden. Varmt väder gör också att fukt i pälsen torkar långsammare om hunden inte torkas av efter bad, vilket ökar risken för hudirritation just under sommaren. Mer om vattenaktiviteter finns i vår artikel om labrador simning och vattenarbete.

Professionell trimning

Även om labradorer inte behöver klippas som vissa andra raser, kan en professionell trimning några gånger om året hjälpa till att hålla pälsen i gott skick, särskilt för utställningshundar. En professionell grooming kostar i regel 500-800 kronor per gång, vilket är värt att räkna in om hemmavården inte räcker till.

Professionell hjälp är särskilt värd att överväga vid envisa tovor som inte går att borsta ut, hudproblem som kräver specialbehandling, extrem fällning som är svår att hantera hemma, eller om hunden blir mycket stressad av hemmagrooming. En erfaren groomer har ofta både verktyg och tekniker för uttunning av underull och hantering av tovor som är svåra att återskapa hemma.

Vanliga misstag att undvika

• För frekvent badning som tvättar bort pälsens naturliga oljor
• Att ignorera säsongsförändringar i pälsvårdsrutinen
• Fel verktyg för hundens specifika pälstyp
• Att hoppa över regelbundna hälsokontroller av hud och päls
• Att ge upp för tidigt när hunden visar motstånd, istället för att bygga upp toleransen med korta, positiva sessioner

Sammanfattning

Med rätt skötselrutiner kommer din labradors päls att hålla sig fin, och du kommer att minska mängden hundpäls i ditt hem. Regelbunden pälsvård är också ett utmärkt tillfälle att kontrollera din hunds allmänna hälsotillstånd och upptäcka eventuella hudproblem tidigt. Konsekvens slår intensitet: några minuters borstning varje dag ger bättre resultat över tid än en lång, stressig session en gång i veckan.

Bygg upp rutinerna stegvis snarare än att försöka göra allt på en gång. Börja med det som ger mest effekt, i de flesta fall regelbunden borstning och koll av öron och klor, och lägg till mer efter hand som både du och hunden känner er bekväma. En labrador som redan från valpålder vant sig vid att bli hanterad, borstad, badad och undersökt har oftast betydligt lättare för hela pälsvårdsrutinen som vuxen, vilket i förlängningen sparar både tid och stress för er båda.