Nova scotia duck tolling retriever, ofta förkortad till tollare, är den minsta och minst kända av de fyra retrieverraserna i Sverige. Den delar apporteringsinstinkten och arbetsviljan med sina större kusiner labrador och golden retriever, men skiljer sig tydligt i temperament: tollaren är mer reserverad, mer vaksam och kräver en ägare som förstår att “retriever” inte alltid betyder utåtriktad och öppen mot alla.
Jaktmetoden som gav rasen sitt namn
Rasen utvecklades i provinsen Nova Scotia i Kanada under 1800-talet för en mycket specifik jaktteknik. Jägaren gömde sig vid strandkanten och kastade pinnar eller bollar som hunden lekfullt apporterade nära vattnet, en rörelse som väckte nyfikenhet hos vildänder ute på vattnet. Fascinerade av det rödgula, rävlika utseendet och den lekfulla rörelsen simmade änderna närmare land, tills de kom inom skotthåll. Tekniken kallas “tolling”, därav namnet, och den fungerar fortfarande i dag hos jägare som använder rasen aktivt.
Temperament i vardagen
En tollare är intensiv på ett sätt som skiljer sig från labradorens avslappnade sällskaplighet. Den är arbetsvillig, fokuserad och håller gärna koll på sin omgivning, med en naturlig vaksamhet mot främlingar som gör den mer reserverad än de flesta retrievrar. Det är inte ett tecken på dålig uppfödning utan ett bevarat drag i rasen, men det innebär att socialisering under valpåren är extra viktigt för att hunden ska bli trygg i vardagliga möten med nya människor.
Mot sin egen familj är rasen nära och engagerad, ofta beskriven som “klängig” i positiv bemärkelse: den vill gärna vara med och göra saker tillsammans snarare än att bara ligga i samma rum. Grundläggande lydnadsträning fungerar väl med rasen tack vare dess arbetsvilja, men träningen bör byggas på förtroende snarare än press, eftersom en känslig tollare lätt blir osäker av hårda metoder.
Motion och aktivering
Rasen är uthållig och byggd för timmar av arbete vid vattnet, vilket i vardagen översätts till ett motionsbehov på en och en halv till två timmar per dag. Apportering, spårarbete och simning passar rasens naturliga läggning betydligt bättre än enbart kopplade promenader. Så bygger du upp ett bra motionsschema ger en bra struktur att utgå från, med tillägget att tollaren generellt behöver mer variation och mental utmaning än vad ren distans ger.
Päls och skötsel
Den medellånga dubbelpälsen kräver borstning en till två gånger i veckan, och oftare under fällningsperioderna vår och höst. Pälsen är vattenavvisande och relativt lättskött jämfört med långhåriga raser, men liksom hos andra dubbelpälsade hundar bör man aldrig klippa bort underullen, det stör pälsens naturliga isolerande och skyddande funktion.
Hälsa och vad du kräver av uppfödaren
Det som skiljer tollarens hälsoprofil från övriga retrieverraser är en känd överrepresentation av autoimmuna tillstånd, ibland kallat ett SLE-liknande syndrom, där immunförsvaret angriper kroppens egna vävnader. Symptomen kan vara diffusa: ledvärk, feber, hudproblem eller trötthet som kommer och går. Fråga uppfödaren om de känner till förekomst i sina linjer. Utöver det bör föräldradjuren vara höftledsröntgade och ögonlysta, och sköldkörtelfunktionen är värd att hålla koll på genom livet eftersom hypotyreos är förhållandevis vanligt i rasen.
Vad den kostar
En tollarvalp från en uppfödare ansluten till SKK kostar normalt mellan 18 000 och 27 000 kronor. Rasen är mindre vanlig än labrador och golden retriever i Sverige, vilket ofta betyder längre väntetider hos seriösa uppfödare snarare än ett lägre pris.
