Labrador Retriever Info Allt om labradoren, ras för ras
Sobelfärgad shetland sheepdog springer i högt gräs

Shetland sheepdog

En lättviktig, lättlärd vallhund i miniatyr, ofta beskriven som en mindre och mjukare collie. Vaksam och skällbenägen, men extremt tillgiven mot sin familj.

  • Vaksam
  • Lärvillig
  • Känslig
  • Trogen
  • Reserverad mot främlingar

Fakta om rasen

FCI-grupp
Grupp 1, sektion 1: Vall- och boskapsdrivande hundar (utom schweiziska sennenhundar)
Ursprung
Storbritannien (Shetlandsöarna)
Mankhöjd hane
37 cm (± 2,5 cm enligt standard)
Mankhöjd tik
35,5 cm (± 2,5 cm enligt standard)
Vikt
6–12 kg
Livslängd
12–14 år
Päls
Lång, rak dubbelpäls med riklig manke och krage, tät underull
Färger
Sobel (från ljust guld till mahogny), Tricolor, Blue merle, Svart och vit, svart och tan
Motionsbehov
1–1,5 timmar per dag, gärna med inslag av lydnad eller agility
Valppris
15 000–25 000 kr från uppfödare ansluten till SKK

Så är den att leva med

  • Energinivå Mycket hög
  • Samarbetsvilja Mycket följsam
  • Familjehund Mycket lämplig
  • Fäller Mycket
  • Pälsvård Krävande
  • Skällbenägenhet Ljudlig
  • Klarar ensamhet Mittemellan

Skalorna är redaktionella bedömningar av rasen som helhet. Enskilda hundar varierar, och uppväxt och träning påverkar minst lika mycket som rastillhörighet.

Shetland sheepdog, ofta kallad sheltie, ser ut som en miniatyrversion av en collie, och det är ingen slump: rasen delar avlägsna rötter med den större rasen men utvecklades separat för ett betydligt tuffare klimat och en helt annan skala av arbete.

Ursprung och historia

Rasen utvecklades på Shetlandsöarna norr om Skottland, där ö-klimatet gjorde att både boskap och arbetshundar avlades ner i storlek för att klara den knappa fodertillgången. Sheltien vallade får och skyddade odlingar från fåglar och små djur i en miljö där en stor, kraftig hund helt enkelt hade varit för dyr att föda. Under 1900-talets början korsades den lokala typen med bland annat collie och möjligen spaniel för att förfina utseendet, vilket gav rasen dess nuvarande, mer elegant byggda form.

De tidiga uppfödarna på Shetlandsöarna kallade rasen ibland “toonie dog”, av det lokala ordet för gård, och den behöll länge sin ursprungliga, mer robusta arbetstyp innan den introducerades för en bredare utställningspublik i Skottland och England under 1900-talets första decennier, vilket ledde till dagens mer finlemmade och pälsrika standard.

Temperament i vardagen

En sheltie är intelligent, lojal och ovanligt känslig för sin ägares humör och tonläge. Den är reserverad mot främlingar utan att vara aggressiv, vilket gör den till en bra “varningsklocka” i hemmet utan att bli en riktig vakthund i ordets hårdare mening. Just den vaksamheten är samtidigt rasens största vardagsutmaning: sheltien skäller lätt, på dörrknackningar, förbipasserande och plötsliga ljud, och behöver medveten träning från valp för att hållas inom rimliga gränser.

Rasen är starkt knuten till sin familj och mår bäst av att vara nära, snarare än utomhus i en kennel eller hägnad. Grunderna i lydnadsträning passar rasens läraktighet väl, och många shelties går vidare till avancerad lydnad eller agility med stor framgång.

Motion och aktivering

En till en och en halv timmes daglig aktivitet är ett rimligt riktmärke, men liksom hos border collie väger kvaliteten tyngre än kvantiteten. Sheltien är byggd för vallningsarbete i mindre skala och trivs bäst med uppgifter som kräver fokus: lydnad, agility, rallylydnad eller strukturerad lek med tydliga regler.

Så bygger du en pålitlig inkallning är värdefullt även här, eftersom vallningsinstinkten kan göra att hunden fixerar på rörliga objekt som cyklister eller joggare.

Päls och skötsel

Den rikliga dubbelpälsen med sin karaktäristiska krage och manke kräver regelbunden borstning, två till tre gånger i veckan som grundnivå, dagligen under de två årliga fällningsperioderna då underullen släpper i stora mängder. En bra underullskam är ett måste, annars tovar pälsen snabbt bakom öronen, i armhålorna och bakom baklåren.

Hälsa och vad du kräver av uppfödaren

Fråga om DNA-status för collie eye anomaly, en medfödd ögonsjukdom som är vanligt förekommande i rasen precis som hos border collie, samt om MDR1-status kopplat till läkemedelskänslighet. Dermatomyosit, en ärftlig hud- och muskelsjukdom som ofta visar sig som hudsår hos unga hundar, förekommer i vissa linjer, så fråga rakt ut om uppfödaren känner till fall i sin stam.

Höftledsdysplasi finns i rasen men i lägre omfattning än hos många större bruksraser. Hypotyreos är däremot vanligt hos medelålders och äldre individer och bör utredas med blodprov vid symtom som trötthet och viktuppgång, även om det oftast går utmärkt att behandla med daglig medicinering.

Vad den kostar

En sheltie-valp från en uppfödare ansluten till SKK kostar normalt mellan 15 000 och 25 000 kronor. Den löpande kostnaden är måttlig med tanke på storleken, men pälsvården tar tid snarare än pengar, och det bör räknas in som en del av det dagliga åtagandet, inte bara budgeten.

Passar rasen dig?

Shetland sheepdog passar den som vill ha en lättlärd, vaksam hund i en hanterbar storlek och som är beredd att träna bort en del av rasens naturliga skällbenägenhet. Den fungerar väl för aktiva familjer som vill delta i hundsport, men mindre väl för tätbebyggda boenden med tunna väggar och grannar med låg tolerans för ljud, om inte skällträningen prioriteras redan från valp.

Vanliga frågor om shetland sheepdog

Hur stor blir en shetland sheepdog?

Enligt rasstandarden ligger idealmåttet på 37 cm för hanar och 35,5 cm för tikar, med en tolerans på 2,5 cm åt vardera hållet. Vikten hamnar normalt mellan 6 och 12 kg.

Fäller shetland sheepdog mycket?

Ja, den rikliga dubbelpälsen fäller året runt och kraftigt två gånger om året. Borstning två till tre gånger i veckan behövs för att hålla manke och krage fri från tovor, betydligt oftare under fällningsperioderna.

Skäller shetland sheepdog mycket?

Rasen har ett välkänt rykte om sig att vara vokal, och många individer skäller gärna på ljud, rörelse och besökare. Tidig och konsekvent skällträning minskar problemet väsentligt men eliminerar det sällan helt.

Är shetland sheepdog lätt att träna?

Ja, rasen räknas som en av de mest lättlärda som finns och presterar väl inom lydnad och agility. Den är dock känslig för hårda metoder och lär sig bäst med tydlig, positiv och konsekvent träning.

Liknande raser