Lagotto romagnolo har på kort tid gått från en italiensk specialisthund till en av de mest efterfrågade familjeraserna i Sverige, till stor del tack vare pälsen som inte fäller. Men rasen som ligger bakom den gulliga ytan är en fokuserad, näsdriven arbetshund, och den som skaffar en lagotto enbart för utseendet missar halva paketet.
Från vattenapportör till tryffelspecialist
Rasen har sitt ursprung i våtmarkerna kring Comacchio i regionen Romagna i norra Italien, där den under flera hundra år användes som vattenapporterande jakthund, en föregångare till många av dagens vattenhundsraser. När våtmarkerna dikades ut under 1800- och 1900-talet minskade behovet av apporterande hundar, men lokalbefolkningen upptäckte att rasens exceptionella luktsinne passade perfekt för att söka tryffel under jord. I dag är lagotto romagnolo den officiellt erkända tryffelsökhundsrasen i Italien, och det arvet syns tydligt i hundens starka nosintresse än i dag.
Temperament i vardagen
En lagotto är vaken, nyfiken och ofta väldigt fäst vid sin familj, i vissa fall nästan lite klängig. Den är samarbetsvillig och lär sig snabbt, vilket gör den relativt lätt att träna jämfört med många andra raser med stark egen vilja. Samtidigt är den en riktig sökhund i grunden: näsan i marken och ett ihärdigt intresse för dofter är del av paketet, inte ett undantag.
Mot främlingar är rasen normalt öppen men vaken, och den hör gärna av sig med rösten om något avviker vid dörren. Grundläggande lydnadsträning fungerar väl med rasen, men den mår som bäst när träningen involverar sök och problemlösning snarare än ren repetition.
Motion och aktivering
En till en och en halv timme om dagen räcker för de flesta vuxna lagotto, men liksom hos andra sökintensiva raser handlar det minst lika mycket om vad hunden får göra som om hur långt den går. Nosework, sökövningar i trädgården eller regelrätt tryffelsöksträning ger en mättnad som en vanlig promenad aldrig kommer i närheten av. En lagotto som aldrig får använda näsan riktar lätt om det intresset mot att gräva eller söka på egen hand i hemmet.
Päls och skötsel
Här skiljer sig rasen från de flesta andra hundar. Den lockiga, ulliga pälsen fäller inte i vanlig mening, håret stannar kvar i lockarna i stället för att lossna, vilket är precis vad som gör rasen så populär bland allergiker och den som vill slippa hår på möblerna. Priset för det är regelbunden klippning, ungefär var åttonde till tionde vecka, samt kamning mellan klippningarna för att förebygga tovor, särskilt bakom öronen och i ljumskarna.
Hälsa och vad du kräver av uppfödaren
Fråga specifikt om benign familjär juvenil epilepsi, en ärftlig anfallssjukdom som är känd i rasen och som oftast visar sig hos valpar under de första levnadsmånaderna. Många växer ifrån anfallen med tiden, men en seriös uppfödare bör känna till förekomsten i sina linjer och kunna redogöra för den. Höftledsröntgen av föräldradjuren och kontroll av knäna för patellaluxation är också rimliga krav. Trots dessa risker hör lagotto romagnolo till de mer långlivade raserna, med en förväntad livslängd på 15 till 17 år, klart över genomsnittet för hundar i motsvarande storlek.
Vad den kostar
En lagottovalp från en uppfödare ansluten till SKK kostar normalt mellan 20 000 och 30 000 kronor, i linje med rasens ökade popularitet de senaste åren. Räkna även med regelbundna klippningskostnader hos hundfrisör som en återkommande post i den löpande budgeten.
