Bichon havanais är en av de raser som lätt underskattas för att den är liten och gullig, men bakom den charmiga ytan finns en genuint social hund som kräver mer av sin ägares tid och närvaro än vad storleken antyder. Den är gjord för sällskap, inte för att vara ett dekorativt inslag i hemmet som klarar sig själv.
Från Kubas salonger till europeiska hundutställningar
Rasen utvecklades på Kuba under 1700- och 1800-talet, sannolikt ur bichonraser som spanska sjömän och kolonisatörer förde med sig över Atlanten. Den blev snabbt populär bland Havannas överklass som en salongshund, därav namnet, och fördes senare tillbaka till Europa av kubanska familjer som emigrerade under 1900-talets politiska omvälvningar. I dag är bichon havanais en etablerad sällskapsras i stora delar av världen, uppskattad för sitt glada temperament och sin lättskötta fällning.
Temperament i vardagen
En bichon havanais är utåtriktad, lekfull och genuint road av människors sällskap. Den knyter starka band till sin familj och följer gärna med från rum till rum snarare än att ligga för sig själv. Den sociala läggningen gör rasen lättsam att ha i hushåll med besök och andra hundar, men den har också en baksida: rasen tål dåligt att lämnas ensam under långa perioder och kan utveckla separationsrelaterade problem om den vänjs vid för mycket ensamhet för tidigt.
Rasen är intelligent och lär sig snabbt, vilket gör grundläggande träning relativt enkel. Grundläggande lydnadsträning fungerar väl, men bör kombineras med gradvis vänjning vid kortare stunder ensamhet redan från valpåldern, för att förebygga separationsångest längre fram.
Motion och aktivering
Rasens motionsbehov är blygsamt jämfört med större hundar: 30 till 45 minuter om dagen, gärna uppdelat i flera kortare promenader, räcker för de flesta vuxna individer. Det som gör större skillnad för hundens välmående är mental stimulans och socialt umgänge snarare än fysisk distans. Enkla tricks, sökövningar hemma och lek täcker det behovet bra.
Päls och skötsel
Den långa, sidenlena pälsen är rasens tydligaste signum och kräver kontinuerligt arbete. Borstning tre till fyra gånger i veckan förebygger tovor, särskilt bakom öronen, i armhålorna och kring svansen. Många ägare väljer att hålla pälsen kortare klippt för enklare vardagsskötsel, vilket är fullt möjligt utan att det påverkar hundens hälsa. Ögonen bör kontrolleras regelbundet eftersom tårspår lätt missfärgar pälsen kring nosen på ljusa individer.
Hälsa och vad du kräver av uppfödaren
Bichon havanais är överlag en frisk ras, men patellaluxation, knäskålsurledvridning, är relativt vanligt hos små hundar i allmänhet och förekommer även här. Be uppfödaren om information om knästatus i linjerna. Ögonlysning av föräldradjuren minskar risken för ärftliga ögonsjukdomar som katarakt, och höftledsröntgen är värt att fråga om trots den lilla storleken, eftersom höftledsdysplasi förekommer även hos mindre raser.
Vad den kostar
En bichon havanais-valp från en uppfödare ansluten till SKK kostar normalt mellan 16 000 och 22 000 kronor. Den löpande kostnaden hålls nere av det lilla fodersbehovet, men regelbunden klippning eller trimning hos hundfrisör bör räknas in som en återkommande utgift.
