Dvärgschnauzern är en av de raser som ofta underskattas på grund av storleken. Den är liten till kroppen men har varken en liten röst eller ett litet mod, ett arv från sin bakgrund som gårdshund och råttfångare. Den passar överraskande många hushåll, från lägenhet till villa, förutsatt att man är beredd att hantera både pälsvård och en tydlig egen vilja.
Från lantbrukets skadedjursbekämpare till stadsras
Rasen utvecklades i Tyskland under 1800-talet som en mindre variant av schnauzern, avlad för att hålla efter råttor och annat ohyra på gårdar och i stall. Storleken gjorde den effektiv i trånga utrymmen där en större hund inte kom åt, samtidigt som modet och beslutsamheten ärvdes rakt av från de större släktingarna. Rasen blev tidigt populär som sällskapshund i städer tack vare sin kompakta storlek och sin låga fällning.
Temperament i vardagen
En dvärgschnauzer är vaken, nyfiken och sällan blyg. Den håller gärna koll på vad som händer runt hemmet och hör av sig med skall när något avviker, ett drag som gör den till en effektiv liten larmklocka men som också kräver träning för att inte bli överdrivet. Mot sin familj är den lekfull och kontaktsökande, och den fungerar överlag bra med barn som lärt sig respektera en liten hunds gränser.
Under den pigga ytan finns en rejäl portion envishet. Rasen är intelligent och lär sig snabbt, men den vill gärna förhandla om varför den ska göra som du säger. Korta, tydliga och roliga träningspass fungerar bättre än långa repetitiva sessioner. Grunderna i lydnadsträning går att applicera även på en liten ras, bara man justerar tempot efter hundens uthållighet.
Motion och aktivering
Trots den kompakta storleken är dvärgschnauzer ingen hund som klarar sig på korta gårdsrundor. Räkna med 45 minuter till en timme aktivitet per dag, gärna uppdelat i flera promenader kombinerat med lek och enklare träning. Rasen tycker om att ha en uppgift, och nosework eller enkla sökövningar hemma är ett bra sätt att trötta ut den mentalt när vädret inte tillåter långa turer.
Päls och skötsel
Här skiljer sig rasen tydligt från de flesta andra hundar. Den trådiga pälsen fäller minimalt eftersom den inte har samma cykliska fällning som en dubbelpäls, men det betyder inte att den sköter sig själv. Pälsen behöver klippas eller, för den som vill bevara den karaktäristiska strävheten, handtrimmas ungefär var sjätte till åttonde vecka. Skägget kring munnen samlar lätt matrester och behöver torkas av efter måltid, och benfransarna kräver regelbunden kamning för att undvika tovor.
Hälsa och vad du kräver av uppfödaren
Dvärgschnauzer är överlag en frisk och långlivad ras, men några saker är värda att fråga om innan valpköp. Ögonlysning av föräldradjuren minskar risken för ärftliga ögonsjukdomar, och den sällsynta men kända muskelsjukdomen myotonia congenita går att DNA-testa för, vilket en seriös uppfödare bör kunna redovisa. Rasen är också något överrepresenterad för bukspottkörtelinflammation, vilket gör att fet mat, matrester från bordet och plötsliga foderbyten bör undvikas genom hela hundens liv.
Vad den kostar
En dvärgschnauzervalp från en uppfödare ansluten till SKK kostar normalt mellan 14 000 och 20 000 kronor. Den löpande kostnaden hålls nere av den lilla kroppens foderbehov, men trimning eller klippning hos hundfrisör var sjätte till åttonde vecka är en återkommande utgift som är lätt att glömma bort när man räknar på vad en hund kostar över tid.
