Rottweilern bär på ett rykte som är delvis förtjänat och delvis inte. Den är en tung, stark och naturligt vaksam hund, och den kräver en ägare som tar det på allvar. Samtidigt är en välsocialiserad rottweiler i grunden lugn, förutsägbar och ofta förvånansvärt mjuk mot sin egen familj. Problemen uppstår nästan alltid när rasens behov av tydligt ledarskap och tidig socialisering möts av en oerfaren eller passiv ägare.
Från boskapsdrivare till brukshund
Rasen har sina rötter hos de romerska legionerna, som lär ha tagit med sig kraftiga herdehundar över Alperna för att driva boskap. I den tyska staden Rottweil vidareutvecklades hundarna till att dra slaktarnas kärror och skydda kassan, vilket gav rasen sitt namn: Rottweiler Metzgerhund, “Rottweils slaktarhund”. När bilen tog över transportarbetet i början av 1900-talet höll rasen på att försvinna, men räddades genom att bli en av grundraserna för modern brukshundsträning och polistjänst i Tyskland.
Temperament i vardagen
En stabil rottweiler är lugn i hemmet, inte den typ av hund som springer runt och stökar. Den observerar mer än den agerar, och det är just den egenskapen, kombinerad med storlek och naturlig auktoritet, som gör den till en effektiv vakthund utan att den behöver tränas till det specifikt. Mot sin egen familj är den ofta tålmodig och kontaktsökande.
Mot främlingar och nya situationer är rasen naturligt reserverad, och det är här mycket av ansvaret ligger hos ägaren. En rottweilervalp som inte träffar gott om olika människor, miljöer och andra hundar under de första månaderna riskerar att bli överdrivet misstänksam som vuxen. Grundläggande lydnadsträning och tydliga rutiner från dag ett är inte valfritt för den här rasen, det är en förutsättning.
Motion, struktur och arbete
Rottweilern är inte en uthållighetsras som behöver mil efter mil varje dag, men den mår bäst av strukturerad aktivitet: lydnad, spårarbete, draghundsträning eller bruksgrenar där hunden får en tydlig uppgift att lösa tillsammans med sin förare. En till en och en halv timme om dagen, uppdelad mellan promenad och mentalt arbete, räcker för de flesta vuxna individer.
Under uppväxten är återhållsamhet viktigare än mängd. Rasen växer sig stor och tung snabbt, och lederna hänger inte med i samma takt. Hård träning, långa löprundor eller hopp innan tillväxten är klar ökar risken för både HD och ED senare i livet.
Päls och skötsel
Skötseln är enkel rent tekniskt: en kort, hård päls som behöver borstas en gång i veckan och lite oftare under fällning. Det som kräver mer av ägaren är allt annat runt omkring, konsekvent träning, socialisering och gränssättning genom hela hundens liv, inte bara under valpåret.
Hälsa och vad du kräver av uppfödaren
Höft- och armbågsröntgen på båda föräldradjuren är ett minimikrav, eftersom HD och ED är vanligt förekommande i rasen. Fråga också om hjärtundersökning, eftersom vissa kardiomyopatier förekommer. Den allvarligaste risken på lång sikt är ändå cancer: rottweiler har en förhöjd förekomst av osteosarkom, en aggressiv bencancer som ofta visar sig som ihållande hälta hos en medelålders eller äldre hund och som alltid ska utredas omgående. Vanliga hälsoproblem, symptom för symptom ger en bra utgångspunkt för vad du bör hålla koll på, även om texten är skriven med en annan ras i fokus.
Vad den kostar
En rottweilervalp från en uppfödare ansluten till SKK kostar normalt mellan 18 000 och 28 000 kronor. Utöver inköpspriset bör du räkna med högre löpande kostnader än för en mindre ras: mer foder, större doser av eventuell medicin och en högre försäkringspremie eftersom rasen statistiskt sett har fler och dyrare skadefall.
